Hur började allt egentligen och vart står vi idag? Jens Sjölanderfrån UniLinks styrelse tog sig ett snack med Börje Årnedal – en av dem som var med och grundade det som idag är UniLink.
5 februari fyller UniLink 30 år. Det firar vi genom att lyfta på samverkanshatten och utbrista ett högt hurra!
Mycket vatten har runnit under samverkansbroarna sedan UniLink bildades en afton 1996, då under namnet Säfström, uppkallad efter professor Nils Gabriel Sefström, verksam i Borlängetrakten[1]. De ursprungliga medlemmarna var Högskolan i Halmstad, Högskolan i Falun/Borlänge (nuvarande Högskolan Dalarna) och Institutet för Verkstadsteknisk Forskning (IVF).
Inspiration för organiseringen hämtades från Tyskland[2] och redan från starten var ambitionen tydlig:
”Att utveckla och underhålla en nationell infrastruktur för samverkan mellan företag och högskolor/universitet för att utveckla och förnya företag i Sverige”.
Börje Årnedal, som då arbetade vid Högskolan i Halmstad, satt med i föreningens första styrelse. Han berättar att föreningens fokus låg på att möta företagens faktiska behov, med ett uttalat brukarfokus, i syfte att stötta i synnerhet små och medelstora företag.
– Jag gillar egentligen inte ordet samverkan, säger Börje. Det låter för passivt. För mig handlade det om att vara aktiv.
Detta synsätt avspeglades även i styrelsens sammansättning: ordförande liksom majoriteten av styrelsens ledamöter kom från näringslivet, även om medlemmarna – då som nu – främst var lärosäten. Offentlig sektor låg däremot utanför föreningens fokus.
– Uppdragsutbildningsenheter fanns överallt, och de arbetade ju mycket mot offentlig sektor, konstaterar Börje.
Studieresor, nyfikenhet och ett nytt namn
Föreningen och dess medlemmar fick mycket extern finansiering bland annat från NUTEK (nuvarande Tillväxtverket). Medlen finansierade föreningens drift och verksamhet och inte minst internationella studieresor för att hämta hem idéer, modeller och goda exempel.
År 2000 genomfördes en internationell studieresa för att studera innovationssystemet på Nya Zeeland. I samma veva hade styrelsen utlyst en tävling om ett nytt namn på föreningen. I staden Hamilton besöktes en organisation som hette UniLink.
– Jag tyckte att UniLink var ett väldigt bra namnförslag, minns Börje.
Namnet gick sedermera vinnande ur tävlingen och 2001 omvandlas föreningen Sefström till UniLink[3]. År 2005 ändrades också stadgarna och UniLinks ändamålsparagraf fick sin nuvarande lydelse:
”UniLink är en förening med syfte att utveckla och förnya samverkan mellan högskolan och omgivande samhälle”.
I takt med detta breddades också synen på samverkan. Enligt Börje kopplades den i högre grad till lärosätenas uppdrag och i mindre grad på näringslivets behov. Börje och flera av pionjärerna lämnade styrelsen, som i stället kom att bestå av personer från högskolorna och universiteten. Nya samverkansvindar blåste.
– Det handlade inte om rätt eller fel. Varje tid har sina behov, sina modeller och sina fördelar och nackdelar. Det är viktigt att lära sig av historien. Och vem vet –kanske kommer några av våra tankar och idéer tillbaka i ny form, betonar Börje.
Många av de frågor som var centrala då är fortfarande aktuella i dag, men i en ny kontext. Det som byggdes då är grunden för det arbete som fortsätter i dag.
Samverkan i dag
Pernilla Tingvall, nuvarande ordförande i UniLink, beskriver hur samverkan har förändrats över tid, med tydliga rötter i det arbete som gjordes när UniLink bildades.
– Samverkan har alltid varit viktigt. Det som har förändrats är sammanhanget den sker i. I dag berör samverkan fler aktörer och fler typer av frågor, inte minst kopplat till samhällsutveckling och omställning.
Hon menar att UniLinks styrka, både då och nu, ligger i att samla olika perspektiv och få dem att mötas på ett sätt som leder vidare.
– För mig handlar samverkan inte om stora ord, utan om att göra saker tillsammans som faktiskt blir av. Det ska vara konkret och meningsfullt.
Sedan UniLink startade har arbetssätten inom lärosätena också utvecklats.
– Samverkan är i dag en naturlig del av lärosätenas uppdrag och vardag. Det finns mycket kompetens och engagemang, och UniLink har en viktig roll i att samla det och skapa gemensam nytta.
30 år – och bara början
När UniLink nu fyller 30 år finns det både mycket att vara stolt över och mycket att se fram emot. Historien präglas av mod, nyfikenhet och pionjäranda. Samtidigt fortsätter nya behov och frågor att växa fram.
– När vi firar 30 år handlar det inte om att titta bakåt, utan om vad vi gör härnäst, med den grund som redan finns. Samverkan är en självklar förutsättning för utveckling, och där har UniLink fortsatt en viktig roll att spela.
Vi tackar Börje Årnedal och Pernilla Tingvall för mycket stimulerande samtal och ser fram emot fler samtal om UniLinks rötter, men också om nuet, och inte minst om framtiden.
Skrivet av Jens Sjölander
[1] Professor Nils Gabriel Sefström var en av forskarna som upptäckte grundämnet Vanadin. Föreningens organisatoriska huvudsäte var då, liksom idag, Borlänge.
[2] Systemet Steibeisstiftung i Baden i Stuttgart, byggde på tanken att över hela Tyskland bygga upp kunskapscentra inom olika teknikområden. Parter var universitet, forskningsinstitut liksom privata konsulter/specialister. Dessa centra använd Steinbieis i Stuttgart som hub och projekt slussades till lämpligast teknikcentrum.
[3] UniLink finns fortfarande kvar som ett aktivt företag i Nya Zeeland, med fokus på IT och kommunikation – https://www.unilink.co.nz/